Allt började med en grå November dag i holmes chapel,,,

Jag satt i min säng med tårar som föll  ner för mina redan blöta kinder.,

Jag ville inte lyssna på mina föräldrars bråk om ekonomi så jag stormade ut ur mitt rum och ut i köket där mina föräldrar stod och skrek på varandra.

Jag tänkte vad fan gör dom?    Jag skrek åt dom att sluta men dom ignorerade mig.. Sen när jag testade igen så kom min pappa fram till mig och sa lägg dig inte i jävla skit unge innan han gav mig en örfil rakt på kinden.

Jag gled ner för väggen med handen om kinden.,.Jag sprang ut ur huset och önskade att jag aldrig mer skulle se dom..

Jag sprang det snabbaste ner till mitt tanke-ställe med blöta kinder.
 När jag var framme satte jag mig längst ut på klippan och brydde mig inte om någon såg mig.

Jag torkade bort mina tårar med min tröjarm och märkte att tröjan blivit svart av min mascara.,

Fan tänkte jag och jag hörde en sorglig harkling bakom mig.

Jag kollade snabbt bak med ett chockat utryck över hela ansiktet och vände snabbt huvudet tillbaka med blicken ut över det snart fast frusna havet. Gestalten bakom mig hade brunt lockigt hår och smaragd gröna ögon som sken på ett läskigt sätt.  Gestalten kom försikktigt och tvekande fram och satte sig bredvid mig. Han la försiktigt en hand på min axel och tittade medlidande på mig. Do you want to talk about it frågande han mig.
No,please.,.. svarade jag. But i can see that you need to talk with somebody sa han.

But why would i trust you i dont even now your name utbrast jag mitt i hans ansikte.

I just tried to help you, and i dont now your name either so you have nothing to say. sa han till mig lika argt till mig som jag pratade med honom.

OKEY! My name is Cazia!! Jag började bli lite irriterad på honom nu.

And my name is h-Harrry! stammade han fram.

Okey jag gav upp.. tårarna började rinna igen och jag slängde mig i Hans famn.

Först blev han chockad men sen la han armarna om mig också. Så började han sjunga lite tyst på en låt. Det lugnade

ner mig lite grann och jag vaggades långsamt till sömns.   

När jag vaknade låg jag i ett främmande rum som jag inte kände igen. Först blev jag rädd men sen öppnades dörren långsamt och in kom Harry som jag träffade igår. Jag hade hemsk huvudvärk.

Finally have you woken! sa Harry.

Jag hummade tyst till svar.

Jag la handen för pannan och gav ifrån mig ett tyst mummel av trötthet.

Headache? frågade han.

Yes.. svarade jag trött.

i am only going to pick up a headache tablet for you, stay here. sa han lite uppmuntrade

Jag svarade inte utan bara vände på huvudet .

Han gick ut och stängde dörren efter sig. När han kom tillbaka hade han med sig ett glas vatten, en huvudvärkstablett och en liten anteckningsbok.

Here take this. sa han och räkte fram glaset i ena handen och tabletten i den andra. Thank you svarade jag och tog emot glaset. Jag stoppade in tabletten i munnen och tog lite vatten och svalde.
Jag gjorde en äcklad grimas av eftersmaken. Harry som killen hette skrockade lite tyst för sig själv och kom fram och satte sig bredvid mig på säng kanten.

Now can you please tell me now? frågade han mig bönsamt.

Okey., sa jag och suckade

Yester day i woke up normal in my bed, i got up of my bed to the closet.

I took out a pair of black jeans, a red tank top and a green hoodie.

I opened the door and closed it after me. In the stairs i heard screams from the kitchen and i run the last seven step , and i stoped front of the kitchen door when i heard my dad shouts to my mum. Why do we even have a daughter! I hate her and you! I was so sad so i ran up to my room. I slammed the door behind me and throw me on my bed. And started to cry. After fifften minutes i went out of bed and opened the door and stormed out to the kitchen and shouted stop to them and the dident listen to me so i tested again and my dad came forward to me and gived me a slap at my cheek and i ran to the ocean and i meeted you.,.

Omg viskade han fram.

How old are you? fortsatte han

fourteen and you? frågade jag

fiffteen. sa han

Here you go. sa han och räkte fram den lilla antecknings boken.

jag tog emot den och öppnade den men alla blad var tomma.

Whats this? frågade jag lite nyfiket. Its a diary. sa han och sträckte fram en penna.

what is meant to me to do with it?

whrite of cours! sa han som det vore det självklaraste i världen.

Why? frågade jag

for you need to whrite down your thoughts. sa Harry

okey, thank you.

And i hope i can read it sometime!

I can follow you to the door. fortsatte han.

Thank you! sa jag och gav honom ett tacksamt leende.

___________________________________________________________________________________________________

Fortsättning följer!